fredag 19 juni 2009

Gökotta



11 morgonpigga vandrare samlades 24/5 vid Genarps idrottsplats och följde Höje å till dess utlopp från Häckebergasjön. Vi rundade sjön och tog vägen genom Risen tillbaka till Häckeberga gamla kvarnruin. Det var en vacker morgon. Sjön låg blank, göken gol ihärdigt och vi hörde näktergal och grodor i Risen.

/Irene Grundström

måndag 15 juni 2009

Falsterbonäset 2009-06-14


Terminens sista vandring leddes av Berit och Kjell-Åke Persson och gick från Höllviken ut över Skanör-Hölls naturreservat och Knösen till Skanör. Strax efter utgångspunkten kom vi till Ljunghusens station där vi gjorde en första paus och Berit och Kjell-Åke bjöd på bröd och vin.








Vandringen gick till stor del över flacka marker med vida utsikter över land och sjö.













Del av vandringen företogs längs banvallen till den nedlagda järnvägen mellan Malmö och Falsterbo. Här vandrar vi i trygg förvissning om att järnvägen verkligen är nedlagd då vi så när blir påkörda av Gåsatåget.











Ett flertal stättor förekom under vandringen, som i övrigt får anses lätt.












Efter att ha vandrat först västerut, därefter norrut mot Knösen, viker vi slutligen söderut och når så småningom Skanörs kyrka. Slutmålet var Skanörs hamn där vandringen avslutades.

/Joachim Krumlinde

måndag 8 juni 2009

Skäralid 2009-06-07 (alternativ version)



Joachim Krumlinde ledde en intressant vandring i Skäralids säregna och vackra natur söndagen den 7 juni 2009. Grunden till de ömsom steniga,
mycket kuperade och ömsom sommargrönskande formationerna har lagts
redan under jordens urtid. Man får anta att istiderna som har påverkat och omformat landskapsbilden i hela Skandinavien har haft ett
inflytande även här.




Som vandrare känner man sig förpassad till
ursprung och urtid när man passerar steniga raviner eller grönskande
djupa dalar.











Vi klättrade över nerfallna träd, beundrade stenar som vände ansiktena mot solen opåverkade av växternas försök att invadera
under århundraden. Vi klättrade kippande efter luft och med höjd puls uppför branta sluttningar eller strosade bekvämt på spångar i de sommargröna lövtunnlarna.







Den vane konstbetraktaren såg ett konstverk
i de vattenomflutna stenarna i dalens botten.









På gruppbilden pekar och instruerar Joachim (skymd) om vägen och vandringen som var mödan värd.

Så instämmer vi med Karin Boye: "Det är vägen som är mödan värd."










/Börje Lemark

Skäralid 2009-06-07 (turledarens version)


Vandringen genom Skäralid den 7 juni 2009 leddes av undertecknad Joachim Krumlinde. Vädret var gynnsamt - mest mulet, någon sol, inget regn. Antal deltagare: 12, vilket kändes lagom för att hålla ihop gruppen. Första delen av vandringen gick längs Skärån från Skäralids naturum och var mycket enkel eftersom den var spångad.



Efter någon halvtimmes vandring sammanstrålade vår väg med Skåneleden, vilken vi nu följde uppför branten till Lierna. Höjdskilladen är cirka 80 meter, men alla deltagare lyckades ta sig upp.





Efter vandringen längs Lierna med utsikt ner över dalen nådde vi Liagården där vi tog vår första längre matrast.







Efter Liagården följde en rätt besvärlig nedfärd ner mot Kvärkabäcken. Vandringen längs Kvärkabäcken mot Korsskär var mycket stenig och därför ganska besvärlig.






Längs Kvärkabäcken fanns många intressanta växter, t ex valeriana eller vänderot (bild uppe th), myska eller myskmadra (bild nere tv) och aklejruta (bild nere th).






Korsskär är namnet på den plats där Kvärkabäcken och Dejebäcken flyter samman och bildar Skärån.







Här följer vi Offavägen från Korsskär upp till Kopparhatten.








Vid Koppathatten har man en magnifik utsikt, här delvis skymd av växtligheten. Här hade vi en andra matrast innan vi påbörjade nedfärden till Skäralids naturum.

/Joachim Krumlinde

Sønderjylland 11 - 17 maj 2009

Vandrarturer mellan fjord och marsk i södra Jylland 11 – 17 maj 2009

Vad innebär det att vandra mellan fjord och marsk i Danmark? Det har Marianne Mellrad, Helga Regnell, Ole Riis och Börje Lemark upplevt på Højskolen Østersøen i Aabenraa, som organiserade en vandringsvecka 11- 17 maj 2009.
Under veckan vandrade vi 15 – 18 km varje dag och lät oss väl smaka av den goda danska maten. Men inte bara det.
Dagligen efter frukost hölls en samling där en av højskolens lärare berättade om Sønderjylland med olika infallsvinklar som: Vad har format landskapet? Hur kan vi uppleva det i dag? Hur kan vi beskriva den historiska utvecklingen i gränsområdet mellan två länder? Hur samsas de två språken och kulturerna?
Det visade sig att Højskolens profil var gränsöverskridande i sina korta och långa kurser. T ex gavs undervisning i tyska för danskar och i danska för tyskar, där deltagarna möttes för gemensamma uppgifter.

På kvällarna efter maten kom föredragshållare utifrån och kompletterade bilden. Både morgon- och kvällssamlingarna inleddes och avslutades med allsång och musik, där repertoaren hämtades ur de danska folkhögskolornas fina sångbok (højskolesangbogen).
Under vandringarna berättade de kunniga ledarna mer om naturen och kulturyttringarna. I det östjyska moränlandskapet vandrade vi i s k tunneldalar som den senaste istiden skapat med bokskogar som klättrade uppför de imponerande moränåsarna. Vi kunde bl a se hur tidigare generationer tagit vara på vattenkraften vid de olika möllor vi passerade i det vackra landskapet.
I vandrarturen ”Vadehavet” upplevde vi västkustens ”marsk” (våtmarker) och vida horisont. Vi fick insikt om hur landet långsamt men säkert byggs ut av det slamfyllda vattnet genom växlingen mellan ebb och flod.
På nästa dags tur över ”marsken” såg vi betande får och kor i tusental på de sommargröna milsvida slätter som havet byggt upp under århundraden.
Den sista dagen följde vi den gamla körvägen och vägen för kreaturs-drifter från norr till Hamburg under vandringen i ett hedlandskap som markerar den yttersta gränsen ned genom Jylland för den senaste istiden. Precis söder om gränsen till Tyskland ligger en gammal kopparmölla, där kopparmalm från Norge bearbetats till takpannor och vackra bruksföremål. Det gamla ägarparet som köpt och bevarat den nedlagda industrin berättade och demonstrerade stolt.
Danskan är inte lätt för oss svenskar men efter dagliga ”bad” i språket ökade förståelsen. Vi får se om räknandets säregna logik sitter kvar!


Utöver daglig fysisk motion med mycket sol och frisk luft, språkträning, ökad kunskap om grannlandets historia, kultur och geografi bytte vi under vand-ringarna och måltiderna också många tankar och erfarenheter med nyförvärvade danska vänner. Och gatuhusen i orter som Ribe, Kruså eller Løjt Kirkeby sitter kvar på näthinnan.
Kursen blev alltså både en hälsokur och ett minne för livet!

/Börje Lemark

onsdag 3 juni 2009

Bjärehalvön 2009-05-31


Parkeringen vid affären i Grevie var samlingspunkt för Gång-Gångs utflykt denna soliga söndag. Vandringen leddes av Berit Fiedler, som har sommarstuga i närheten, och var mycket väl förtrogen med landskapet och omgivningarna.





Första delen av vandringen gick över Grevie backar, en rullstensås skapad av inlandsisen för 14000 år sedan. Området var gemensam utmark för de omgivande byarna och har varit betesmark kontinuerligt och därför bevarat en ålderdomlig prägel.




Mot slutet av åsen börjar vi skymta Öresund och vid horisonten höjer sig Kullaberg.








På backarna fanns stora mängder backsippor, nu i fröstadiet. Fröställningarna är lika dekorativa som blommorna men mer diskreta. I övrigt dominerades växtligheten av gula blommor, mycket gråfibbla och käringtand.






Här har vi kommit ner till stranden. Kullaberg syns vid horisonten. Flera av vandrarna tyckte sig se land i fjärran till höger om Kullaberg. Flera förslag ventilerades, men det var nog så att det var en synvilla. Efter Kullen fanns bara öppna havet, efter Skälderviken vidtar Kattegatt. Det fanns gott om strandkål (Crambe maritima).




En kortare rast, fortfarande med utsikt över Kullen. Solen lyste hela tiden från en molnfri himmel och det blev ganska varmt.








På Vasaltheden fanns gott om ängsull. Vi diskuterade om det var ängsull eller tuvull eller ytterligare någon annan art, men bestämde oss för ängsull.






Vi ankom Berit Fiedlers sommarstuga vid Glimminge plantering och här blev vi mycket generöst bjudna på både mat och förfriskningar. Ett synnerligen välkommet avbrott i vandringen som var mycket uppskattat.






Därefter fortsatte vandringen ytterligare 3 km och avslutades i Ramsjöstrand.



/Joachim Krumlinde