Skryllevandring 2010-11-21

Höstvandring
Medan ännu regnet var i mörk november
och innan första snön
täckte den höstbruna mattan
av fallna löv från ek och björk och bok
vandrade vi förhoppningsfullt
med ännu öppna sinnen
i vår ålders bästa höst.

Hjärtats ekar, björkar och bokar
höll ännu kvar sina löv
på den sköra livstråden
trots ett och annat galläpple,
trots ett och annat gulnat blad
och trots att vinden då och då
skakade krona och stam.

Så mötte naturens höst
vår mänskliga, och vad fint var:
Höstarna gillade varandra.
Båda bar på minnen och liv.
Båda väntade på vintern
och båda hade sått frön till nytt liv,
nytt hopp, ny sol, vår och värme.

Glädje i nuet, trygghet i då,
bevarad förväntan och framtidstro.
Det stora och det lilla
i samma kretslopp.


/Börje Lemark

Skrylle 2010-11-21

Gång-Gångs höstprogram avslutades med en vandring i Skrylleområdet, ledd av Sylvia Viitalähde. Vi vandarde ut längs hundspåret och cykelbanan mot Dalby, sedan in i Skrylle södra naturreservat och kom fram till Dalby vid badanläggningen





och vandrade vidare till Solbyn, en ekologisk by (den andra i Sverige) där man lever energisnålt och odlar sina egna grönsaker sedan 23 år tillbaka.








Vi fortsatte vandringen in i Skrylleområdet och träffade på Birgit och Bernt Peterson som bjöd på varma och kalla drycker.










Vandringen avslutades med soppa och kaffe i Skryllegården.

/Joachim Krumlinde

Söndagslunken Höje å 2010-11-14

Söndagslunken denna söndag den 14 november leddes av Kari Schleimer. Här samlas vi utanför Helgeandskyrkan på Klostergåden. 15 personer hade mött upp.







Här vandrar gruppen genom Klostergården mot Källby, en by med medeltida anor som utplånades då Klostergårdens höghus anlades.






Efter Källby passerade vi under järnvägen och hade turen att få se ett långt godståg passera.






I reningsdammarna fanns den hel del fåglar, bland annat dessa knölsvanar. De två vuxna fåglarna har vingarna upplyfta som varning mot andra att de beskyddar ungfåglarna, som troligen är deras årsungar.





När de får syn på oss vandrare upphör det aggressiva beteendet och de börjar tigga mat, vilket dock inte gav någon belöning.


Text och bilder:
Joachim Krumlinde

Mjöån 2010-11-07

Söndagen den 7 november vandrade Gång-Gång i utkanten av Linderödsåsen från Östra Sönnarslövs kyrka längs Mjöån till Gräsma kvarn och sedan åter till Östra Sönnarslöv på andra sidan ån. Mjöån heter på kartan Söndre å. Vandringen leddes av Irene Grundström. Vi var 13 vandrare, vilket glädjande nog var lite fler än vad vi varit på sista tiden.



Nästan alla löv hade fallit så det återstod inte mycket höstfärger, I gengäld blev ån och naturen i övrigt mer synliga och utsikten längre när vi befann oss på ryggen ovanför ån.






Nattfrosten orsakade frostutfällningar på många pinnar på marken. De långa vita trådarna består bara av is och vatten.







Ett par gånger under vandringen fick vi kämpa oss upp för ganska branta backar och fick då längre utsikt över ån.







Vi gjorde en avstickare till Snattarp (Snatterup). Gården ägs av Maltesholm. Uthusen är magnifika och välbevarade trots att de inte tycks användas till någonting.






Vid den här övergivna sommarstugan med utsikt över Söndre å (Mjöån) fick vi vår efterlängtade matrast.







Gräsma kvarn ser ganska övergiven ut och inte i allra bästa skick. Här vände vandringen och vi började återtåget på motsatt sida ån.







En mindre bifurkation, ån delar sig i två flöden som snart går ihop igen.

Efter fyra timmar var vi tillbaka i Östra Sönnarslöv.

/Joachim Krumlinde

Romeleåsen 2010-10-24

Denna söndag den 24 oktober ledde Kari Schleimer Gång-Gångs vandring från f d Romelestugan via Skåneleden till Kullatorpet samt åter till utgångspunkten via skogsvägar. Vädret var mulet och fuktigt men det kom inget mer omfattande regn. Här ses vi på parkeringsplatsen nedanför f d Romelestugan, som nu ersatts med en betydligt mer pretentiös anläggning.




Här ses vandrarna, på väg närmast mot Romeleklint.









Lite lerig var terrängen, vi mötte då och då några hundar och deras ägare.







Här pustar vi ut efter att ha klättrat nästan upp på Romeleklint. Några av oss fortsatte den korta biten upp på klinten, som dock inte ingår i vandringsleden.







Här uppe uteblir den väntade utsikten och det beror inte bara på vädret. Landskapet är nu betydligt mer skogrikt än det var för 260 år sedan då Linné besökte samma plats. Ur Skånska Resan:

"På översta kullen av Rammeleklint är den härligaste prospekt ut åt slätten, så på östra som besynnerligen på sudvästra sidan, ty åt öster låg den moslätten vi nyss överrest, på vilken sågos kyrkorna
Blentorp, Everlöv, Ulstorp, Åsum, Sallagra, Vomb, Väveryd.
I söder och väster låg lerslätten eller Malmöslätten varest sågos
Köpenhamn, Lund, Malmö, Hällestad, Hammarlanga, Söderåkra, Hallösa, Genarp, Gollöv, Hogby, Heddinge, Bjällarp, Råby, Hare, Biera."


Höstfärgerna har infunnit sig, vi närmar oss Kullatorpet.








Landskapsbilden förändras drastiskt när granåkern har skördats. Skörden ligger och väntar på att avhämtas.









Matrast vid Kullatorpet. Vi valde att äta ute, inomhus hade värdfolket tänt en brasa som kändes allt för varm för oss.







Vandringen tillbaka till utgångspunkten gick längs småvägar genom skog och betesmark.

Joachim Krumlinde

Söndagslunken Torup 2010-10-17

Som tur var, var färdledaren Kari Schleimer där,men ingen annan. Vädret var kalas och vandringen avslutades på en bänk i strålande solsken mittemot slottet.

Hallaröd till Frostavallen 2010-10-10

Den 10 oktober företog Gång-Gång en vandring från Hallaröd till Frostavallen. Vandringsledare var Joachim Krumlinde. Här ses vandrarna vid parkeringen utanför Hallaröds kyrka.






Första delen av vandringen gick längs en del av en pilgrimsled Höör - Hallaröd som iordningställts för drygt 10 år sedan. Vi gick den dock i motsatt riktning. På bilden Sankt Olofs källa, som brukar vara målet för pilgrimsvandrarna.





Det var ganska dimmigt under vandringens första timmar. Här syns vandrare tona fram ur dimman då de kommer in i skogen.







I det rådande vädret framträdde spindelväven med daggdroppar ofta mycket tydligt.







Vädret har klarnat upp när vi närmar oss Långstorp och Dagstrorpssjön där vi planerar matrast.







Tyvärr lyckades inte vandringsledaren hitta vägen ner till sjön så vi fick ta matrasten i skogen på några fallna lågor och stubbar.








Vi fortsatte vandringen längs Skåneleden i riktning Frostavallen.
















Här har vi passerat Lydiagården och är på väg upp till Frostavallen där vandringen avslutades.

/Joachim Krumlinde

Söndagslunken Vombs fure 2010-10-03

Söndagen den 3 oktober vandrade Gång-Gång en kortare tur genom Vombs fure, en planterad tallskog söder om Vombsjön. Syftet var att prova en ny enklare form av vandringar, mellan de ordinarie.






Det är inte bara tallskog hela vägen, här vandrar vi bland lövtrsäd, ek och björk.







Lunchpause efter drygt en timme.








Vi vandrade förbi några dammar som har till uppgift att filtrera dricksvatten från Vombsjön








Innan nytt vatten fylls på harvas botten på dammarna. Här har något djur passerat över.







Vandringen avslutades efter två och en halv timme. Enligt programmet ska lunken vara mellan två och tre timmar.

Joachim Krumlinde

Agusa till Andrarum 2010-09-26

Denna septembersöndag företog Gång-Gång en vandring längs Linderödsåsens sydöstligaste utpost, från Agusa till alunbruket i Andrarum. Birigtta och Anders Ek ledde denna vandring, en del av projektet att vandra Skåneleden Ås-till-Ås. 11 personer och tre hundar deltog.




Här passerar vi längs staketet av något vilthägn.











Första delen av vandringen gick längs en getryggsås, en speciellt formad rullstensås skapad av senaste isitiden.








Mycket svamp fanns längs leden, bland annat matsvamp som här stolt fjällskivling ...








... och lömsk flugsvamp, en av våra allra giftigaste.






Det var lätt att bli distraherad och halka efter täten men efter ett slag så återförenades alla i den stora matrasten då drygt hälften av sträckan avverkats.















Vi var förberedda på en svår passage över vatten, så när vi nådde Verkeån och såg stenraderna över vattnet, trodde vi att vi skulle bli tvungna att hoppa på stenarna över till andra sidan, men så farligt blev det inte ....






... utan svårigheten blev att ta klivet över denna gyttjegrop.








Efter några timmars vandring nådde vi målet, alunbruket i Andrarum.







/Joachim Krumlinde