Norra Öresundskusten 2009-11-22

18 vandrare i Gång-Gång samlades i hamnen i Viken för att vandra söderut längs Öresundskusten till Laröd, nära Sofiero och Helsingborg. Dessutom deltog 2 hundar i vandringen, som leddes av Tiia och Fredrik Fexner.






Vädret var mulet, mestadels småregnade det och blåste en del. De flesta av oss var dock klädda för att tåla lite höstväder.

Vi gick större delen av vägen nära stranden och kunde se och höra sjöfåglarna.





Vi passerade genom Viken-Domstens och Kulla-Gunnarstorps naturreservat.








Det är lika viktigt att se ner som att se upp.








Matrast i skogsdunge nära Kulla-Gunnarstorp.








Efter avslutad vandring begav vi oss till Helsingborg och intog gemensamt en avslutande måltid på Dunkers kulturhus, traditionellt för säsongens sista vandring.

/Joachim Krumlinde

Snogeholm 2009-10-25

En vandring längs en kombination av strövstigarna i Snogeholmsområdet leddes denna söndag av Irene Grundström. Här ses en del av deltagarna inför starten, uppenbarligen förberedda på regnväder. Vädret blev lite fuktigt, men ändå mest uppehåll.





Höstfärgerna kom till sin fördel i det lite disiga, regntunga vädret denna dag.







På väg över magra, lavklädda betesmarker. Naturen är mycket omväxlande här.








Några förundrades över att lärken började fälla sina barr inifrån, alltså gulare barr närmre stammen. Brukar det inte vara tvärtom? Ingen visste säkert.









Mest uppehåll under vandringen, men just vid den stora middagsrasten började det regna. Men det gjorde ingenting eftersom vi hade regnskydd.





Spängerna är tydligen blöta och hala eftersom bara hundarna vill gå där. Männiksorna föredrar att gå i den mjuka mossan bredvid.








Strax innan vi var tillbaka till utgångspunkten kunde vi se ut över Snogeholmssjön. En lagom lång och fin vandring.

/Joachim Krumlinde

Från Rebbetuaröd till Brännestad 2009-09-27

Denna söndag gick vandringen mellan Rebbetuaröd och Brännestad, en bit av Skåneleden "Ås till Ås". Åsen idag var Linderödsåsen. Vandringen leddes av Birgitta och Anders Ek gemensamt och utgick från f d Rebbetuarödsgården (nerbrunnen 1968).





Vi gick genom ett mycket vackert och omväxlande landskap, bokskog blandat med björk och gran bland annat.








Skogar, ängar och betesmarker omväxlande under vandringen längs åsen.








Här passerar vi en väl bibehållen brydestua (linbasta) som använts till att torka lin, som sedan skulle brytas och häcklas.








Matrast i skogsbacken.









Här passerar vi genom en julgransodling men granarna ser inte ut att må så bra att döma av de krokiga toppskotten.










De stora träden - ekar och bokar är fria nertill upp till beteshöjd. En indikation på att hjortdjuren är vanligt förekommande.








Höstfärgerna är på gång.








En del av oss avslutade vandringen med en avstickare till Fjällmossen, ett av Europas sydligaste, något sånär orörda, myrområde. Här finns sileshår i vitmossan och på våren kan man, om man har tur, få bevittna orrspel.

/Joachim Krumlinde

Kulturvandring Åstorp - Billesholm 2009-09-13

Ole Riis ledde Gång-Gångs vandring vid kanten av Söderåsen mellan Åstorp och Billesholm. Det blev en intressant kulturvandring, regnet hotade hela tiden att överfalla oss, men verkställde aldrig hotet, vädret blev omväxlande varmt med svalt och blåsigt.

Här syns deltagarna lämna tåget vid Åstorp station.



Vandringen förde oss först upp till utsiktsplatsen på Björnberget, där vi skymtar slagghögarna i Nyvång i horisonten, rester av en av Skånes sista stenkolsgruvor.





Efter ett par timmars vandring nådde vi slottet Vrams Gunnarstorp, byggnad från 1600-talet men med anor från medeltiden. Här beundrade vi den berömda buxbomshäcken, som beskrevs av Linné i Skånska Resan sålunda:
"Buxbomshäcken sågs här i trädgården så präktig att jag aldrig sett den härligare ... Han var klippt av Buxus arborescens och 3 alnar hög och 3 alnar bred ... och så tät att icke den minsta öppning fanns därpå".

Idag måste buxbomhäcken stöttas av järnstänger för att inte falla ihop. Det är nödvändigt att klippa den en gång om året och det sägs att man har gjort detta sedan 1600-talet men under de senaste 30 åren fuskat med det för att spara pengar, vilket visat sig mindre bra.


I trädgården avnöjts lunchrasten och därefter lämnade vi Vrams Gunnarstorp genom avenbockshäcken, även den från 1600-talet coh i behov av moderna stöttor.






I skogen fanns gott om hjortdjur, både kronhjort och dovhjort men dessa tama vildsvin i ett hägn i Åvarp var mer tillgängliga för fotografering.





För min del avslutades vandringen i Billesholm medan flertalet vandrare fortsatte till Bjuv för att ta tåget tillbaka till Lund.

/Joachim Krumlinde

Skanörs ljung 2009-08-30

Vandring i Skanörs Ljung 30 augusti 2009-09-03

Sylvia Viitalähde och Ulla Eriksson förde oss på en upplevelserik vandring genom Ljunghusen med dess mäktiga villor på enorma skogstomter. Vi njöt av natur och växtlighet på naturreservatet Skanörs Ljung.

Våra guider bekantade oss också med områdets historia och andra växter än den höstblommande ljungen. De hundraåriga tallarna och tångvallarna vittnade om fiskebefolkningens envisa kamp en gång mot havet och sanddynerna.

Vandringen ledde till stranden, där vi njöt av den vita sanden, den storslagna naturen och havets mäktighet.

Den som vände blicken mot marken kunde i sanden upptäcka de vackraste konstverk signerade av skapelsens mästare.

Bilden nedan kallar jag "Himmel, hav och strand". Den dramatiska himlen speglar evigheten. Havet vårt ursprung och stranden vårt nu, där tången, den vita sanden och strandvallen utgör en gräns mellan marken vi nyttjar och havet, som födde oss. Vi såg, andades in och begrundade denna förevigade syn.

I samband med ett härligt dopp i havet, som de sportigaste unnade sig, bjöd Sylvia på riktig ljunghonung för en smakupplevelse av och från ljungen. Vandringen avslutades i Ullas trädgård och villa, där vi avnjöt hennes tavlor i olja och akvarell, många av dem från näset. Dessutom undfägnade Sylvia och Ulla oss med tranbärssaft, kaffe, kakor och en härlig hemmagjord äppelpaj med vaniljsås. Det var en utflykt som heter duga!


Börje Lemark som såg, plåtade och skrev.

Gökotta

11 morgonpigga vandrare samlades 24/5 vid Genarps idrottsplats och följde Höje å till dess utlopp från Häckebergasjön. Vi rundade sjön och tog vägen genom Risen tillbaka till Häckeberga gamla kvarnruin. Det var en vacker morgon. Sjön låg blank, göken gol ihärdigt och vi hörde näktergal och grodor i Risen.

/Irene Grundström

Falsterbonäset 2009-06-14

Terminens sista vandring leddes av Berit och Kjell-Åke Persson och gick från Höllviken ut över Skanör-Hölls naturreservat och Knösen till Skanör. Strax efter utgångspunkten kom vi till Ljunghusens station där vi gjorde en första paus och Berit och Kjell-Åke bjöd på bröd och vin.








Vandringen gick till stor del över flacka marker med vida utsikter över land och sjö.













Del av vandringen företogs längs banvallen till den nedlagda järnvägen mellan Malmö och Falsterbo. Här vandrar vi i trygg förvissning om att järnvägen verkligen är nedlagd då vi så när blir påkörda av Gåsatåget.











Ett flertal stättor förekom under vandringen, som i övrigt får anses lätt.












Efter att ha vandrat först västerut, därefter norrut mot Knösen, viker vi slutligen söderut och når så småningom Skanörs kyrka. Slutmålet var Skanörs hamn där vandringen avslutades.

/Joachim Krumlinde

Skäralid 2009-06-07 (alternativ version)

Joachim Krumlinde ledde en intressant vandring i Skäralids säregna och vackra natur söndagen den 7 juni 2009. Grunden till de ömsom steniga,
mycket kuperade och ömsom sommargrönskande formationerna har lagts
redan under jordens urtid. Man får anta att istiderna som har påverkat och omformat landskapsbilden i hela Skandinavien har haft ett
inflytande även här.




Som vandrare känner man sig förpassad till
ursprung och urtid när man passerar steniga raviner eller grönskande
djupa dalar.











Vi klättrade över nerfallna träd, beundrade stenar som vände ansiktena mot solen opåverkade av växternas försök att invadera
under århundraden. Vi klättrade kippande efter luft och med höjd puls uppför branta sluttningar eller strosade bekvämt på spångar i de sommargröna lövtunnlarna.







Den vane konstbetraktaren såg ett konstverk
i de vattenomflutna stenarna i dalens botten.









På gruppbilden pekar och instruerar Joachim (skymd) om vägen och vandringen som var mödan värd.

Så instämmer vi med Karin Boye: "Det är vägen som är mödan värd."










/Börje Lemark

Skäralid 2009-06-07 (turledarens version)

Vandringen genom Skäralid den 7 juni 2009 leddes av undertecknad Joachim Krumlinde. Vädret var gynnsamt - mest mulet, någon sol, inget regn. Antal deltagare: 12, vilket kändes lagom för att hålla ihop gruppen. Första delen av vandringen gick längs Skärån från Skäralids naturum och var mycket enkel eftersom den var spångad.



Efter någon halvtimmes vandring sammanstrålade vår väg med Skåneleden, vilken vi nu följde uppför branten till Lierna. Höjdskilladen är cirka 80 meter, men alla deltagare lyckades ta sig upp.





Efter vandringen längs Lierna med utsikt ner över dalen nådde vi Liagården där vi tog vår första längre matrast.







Efter Liagården följde en rätt besvärlig nedfärd ner mot Kvärkabäcken. Vandringen längs Kvärkabäcken mot Korsskär var mycket stenig och därför ganska besvärlig.






Längs Kvärkabäcken fanns många intressanta växter, t ex valeriana eller vänderot (bild uppe th), myska eller myskmadra (bild nere tv) och aklejruta (bild nere th).






Korsskär är namnet på den plats där Kvärkabäcken och Dejebäcken flyter samman och bildar Skärån.







Här följer vi Offavägen från Korsskär upp till Kopparhatten.








Vid Koppathatten har man en magnifik utsikt, här delvis skymd av växtligheten. Här hade vi en andra matrast innan vi påbörjade nedfärden till Skäralids naturum.

/Joachim Krumlinde