Höstvandring
Medan ännu regnet var i mörk november
och innan första snön
täckte den höstbruna mattan
av fallna löv från ek och björk och bok
vandrade vi förhoppningsfullt
med ännu öppna sinnen
i vår ålders bästa höst.
Hjärtats ekar, björkar och bokar
höll ännu kvar sina löv
på den sköra livstråden
trots ett och annat galläpple,
trots ett och annat gulnat blad
och trots att vinden då och då
skakade krona och stam.
Så mötte naturens höst
vår mänskliga, och vad fint var:
Höstarna gillade varandra.
Båda bar på minnen och liv.
Båda väntade på vintern
och båda hade sått frön till nytt liv,
nytt hopp, ny sol, vår och värme.
Glädje i nuet, trygghet i då,
bevarad förväntan och framtidstro.
Det stora och det lilla
i samma kretslopp.
/Börje Lemark
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar