Höstetröst
av
Börje Lemark
skriven i okt 2011
Så är höstens sträva dager åter här,
fyller lungorna med doft av löv och mull.
Den vind som värmen bar har dragit bort.
På vandring möts jag av en skör lupin,
som en gång vaknade till vårens värme
i trånad och i kamp om gläntan.
I bästa sommarskruden kom en fjäril
och dansade för söta dofters skull.
I lust den kysste blomkalks prakt för liv.
Till frön. Nu hänger de i bräckligt strå
som tåligt väntar på en vindils stöt.
En dag den sveper in och fröna faller.
Sen vilar det till synes döda,
men bakom skalen döljs ett sparat liv
tills en dag stormen rister stam och gren.
Då göms det lilla av en falnad dräkt
från bok och ek och lönn. Det som var fägring
blir till groningsgrund när dagen skymmer.
Och frost ska bita in i märg och ben
och marken stelna som en död.
Allt vila stilla, kallt och stelt, som dött
tills himlafällens vita stjärnor dalar.
Två täcken döljer frö som endast sover
till vårsols värme och för fjärils kyss.
En mycket fin dikt - tack, Börje? Vem är författaren?
SvaraRaderaKari
Det är väl Börje som skrivit den?
SvaraRaderaJag har ändrat datum till 30/10
Joachim