Holmeja och Eksholmssjön, söndagen den 28 oktober

Med Holmeja som utgångspunkt gjorde vi en rundvandring på 13 km i skogspartiet mellan Fjällfotasjön och Eksholmssjön och kunde njuta av strålande oktobersol och höstens alla guldgula färger.
Text Görel Hemberg. Bilder Py Brådvik.

 Frosten har redan kommit.

 Höst i bokskogen.

 En paus i solen.

 Eksholmssjön ligger spegelblank.

Vandring Vaxsjön runt sönd 14 okt 2012

  
Vandringledare Kari hade förhinder   
Mogens genomförde med biträde av Börje
Skrev detta inlägg gjorde Mogens. Fotade gjorde Mogens, Börje och Py.
Rundan rekad i tidig September. Alternativ hade testats beroende av olika väderutsikter.
Vädret var vandringsdagens morgon  ostadigt och utsikter till regn var aktuella.
Två bilar med 3+2 anlände till utsatt tid kl 10. Frostavallens P-Plats var startpunkt för inledande runda vid Vaxsjön från väst till öst. Mulet utan solglimtar, rask gångtakt, växlande skog, strand och härlig höstterräng i en väl markerad runda. Nedan fyra av de fem förväntansfulla.

Nedan: Mogens leder vägen och uppmuntrar även om molnen tornar upp sig.

3 km till rastplats vid Frostavallen 30 minuters måltid vid bord med bänkar ooch utsikt över sjön genom strandens träd. Nedan.

Inga "vilda" djur syntes till med undantag av struts-kycklingarna vid fågelgårdarna
Vi passerade ett femtal promenerande grupper varav flera med hund
Åska och mörka moln vid starten av den andra rundan, som nu förde oss från ost mot väst, mot klockan. Naturens rikedom flödade som nedan.

Regnigt var det, allt från droppar till häftigare flöden men tack vara regntåliga kläder och rask gångtakt inget problem. Flera åskknallar hördes, regn i olika tempo kom över oss, rundan kunde genomföras  på 1,5 effektiv vandringstimme. Kom därtill väl tilltagen njutningslunch.
Alla var nöjda med dagens vandring som kunde genomföras planenligt utan hinder av vädret.

Om slaget vid Lund 1676, vandring 30 sept 2012

Avsikten med vandringen var att gå runt och genom det område strax norr om dåtida Lund där striderna ägde rum den vinterkalla 4 december 08.30 - 17.00 år 1676. Den svenska hären stod i flerdubbla led från korsningen Karl X1- gatan - Kung Oskars väg upp mot Nöbbelövs mosse kl 08.30. Den danska stod 200 meter framför med samma utbredning. Härförare var svenske kung Karl X1 bara 22 år gammal och danske kung Christian V 30 år ung. Det var mångdubbelt fler soldater och hästar på fälten norr om Lund än det fanns invånare i staden på den tiden (ca 1500).

Börje Lemark har skrivit texten och Py Brådvik var fotograf. Nedan visas bl a Vallkärra och Nöbbelövs kyrkor i nämnd ordning.

Vandringsledarna Ole Riis och Börje Lemark ovan med de militära kännetecknen vitt band och viska.

Vi startade vid svenska härens högerflank i korsningen Karl X1- gatan - Kung Oskars väg och gick norrut förbi det monument som rests till minne av slaget. Vi fortsatte över Fredentorps kyrkogård, där vi studerade en minnesvård med stenar från St Stefans kyrka som uppfördes1050 och revs 1536 i centrala Lund. 

Vi vandrade genom danska härens högerflank vid slagets början och upp till Vallkärra by. Kyrkans  historia och interiör väckte stort intresse. Sedan gick vi rakt över åker och naturskyddad mosse med fågeldammar, där slaget vid Lund slutgiltigt avgjordes. 

Under lunchrasten berättade jag om krigshändelserna den ödesdigra dagen. Bland annat att de svenska soldaterna hade en halmviska i mössan för att kunna skilja vän från fiende. De danska hade av samma skäl en vit bindel om huvud och arm. Under vandringen bar Ole och jag för att illustrera var sitt av dessa kännetecken.

Utanför Nöbbelövs kyrka beaktade vi ett minnesmärke över de nästan 9000 stupade varav någras kvarlevor påträffades i samband med en tillbyggnad. Genom den ännu sommargröna Nöbbelövsparken gick vägen sen tillbaka till Lund via Oskarshem, där gator och vägar bär namn efter slaget såsom Christian V:s väg, Svenska vägen, Danska vägen, Dragongränd, Skvadrongränd.

GångGångs ursprungsidé var att söndagsutflykterna skulle vara både natur- och kulturvandringar. Denna tanke värnade särskilt Bernt Peterson om, den mångårige ordföranden. Meddelandet om hans bortgång var infört i SDS samma dag som vi genomförde vandringen.

Till mina förberedelser hörde att skriva en dikt som tiden dock inte medgav att jag högläste. Därför kommer den här:

Sextonhundratal

En enkel rimmad dikt om Sveriges krigiska 1600- tal,

dess kungar och slaget vid Lund år 1676,

Nordens blodigaste, som ledde till att Sveriges gräns

mot Danmark slutgiltigt fastställdes.

Gränsen för Sverige ritades med blod

av fyra krigarkungar i en rad.

I främsta ledet visade de mod

när de i fält drog ut från stad till stad.

Den första under sextonhundratal

var Karl med kungligt nummer IX.

Vår näste kung i Lützen döden stal.

Den andre Karl med nummer X

gick över Stora Bält och Danmark slog.

År femtiåtta kom Roskildefred

men inte evig som de föreslog

ty Danmarks kung i arton år var vred.

När Karl XI blott var tjugotvå

kom danske Christian med en krigisk här

om 13000 man beredd att slå

försvagat Sverige som det var just då.

Mot Lund gick danskarnas skvadroner

beredda för den sista striden

i slag mot svenskarnas dragoner

år sjuttisex och vintern långt framskriden.

Från läger i Skälshög de hade gått

i tidig morgon, infanteri.

Kung Christian red från Svenstorps slott

med häst, kavalleri, artilleri.

Att gå från Harrie var svenskars lott.

Karl ville komma först till Möllevång.

I gryningen de möttes män i grått

för strid som skulle pågå dagen lång.

När sista skottet klingat av

i kall decemberkväll vid staden Lund

då hade danska hären gått i kvav.

För trötta svenskar en triumfens stund.

Vid kampens slut låg nio tusen fallna,

män och hästar i ett slaktens hav.

I blodröd snö de fick i veckor kallna

innan de i tjälfri jord bestods en grav.

Vandring längs ålakusten 2 september 2012

I ett soligt och fint september väder var vi ett tiotal vandrare som kl.10.00 samlades vid Furuboda kursgård söder om Yngsjö. Via den handicapanpassade stigen från kursgården tog vi oss ner till stranden. Väl vid stranden följde vi denna söderut. Ömsom gick vandringen i strandkanten ömsom på stigar i strandskogen. På vägen mot vändpunkten Rigeleje passerades tolv åladrätter och ålabodar. 

 

Åladrätterna där ålafisket nu hade påbörjats. 

 

Vandringsgruppen fick vid Stockaboden träffa ålafiskaren Christer Nilsson. Med stor inlevelse visades boden upp och en grundlig genomgång om ålafisket och traditionerna kring ålagillen delgavs gruppen. Ålafiskarens skattkista, den s.k. ålasumpen, öppnades och dess innehåll av levande ålar visades upp. Rigeleje var vandringens vändpunkt.

 

Vandringen var upplagd som en rundvandring varför återfärden gick på gamla byvägen tillbaka till Furuboda och startpunkten.


Text Johan Nilsson