Avsikten med vandringen var att gå runt och genom det område strax norr om dåtida Lund där striderna ägde rum den vinterkalla 4 december 08.30 - 17.00 år 1676. Den svenska hären stod i flerdubbla led från korsningen Karl X1- gatan - Kung Oskars väg upp mot Nöbbelövs mosse kl 08.30. Den danska stod 200 meter framför med samma utbredning. Härförare var svenske kung Karl X1 bara 22 år gammal och danske kung Christian V 30 år ung. Det var mångdubbelt fler soldater och hästar på fälten norr om Lund än det fanns invånare i staden på den tiden (ca 1500).
Börje Lemark har skrivit texten och Py Brådvik var fotograf. Nedan visas bl a Vallkärra och Nöbbelövs kyrkor i nämnd ordning.
Vandringsledarna Ole Riis och Börje Lemark ovan med de militära kännetecknen vitt band och viska.
Vi startade vid svenska härens högerflank i korsningen
Karl X1- gatan - Kung Oskars väg och gick norrut förbi det monument som rests
till minne av slaget. Vi fortsatte över Fredentorps kyrkogård,
där vi studerade en minnesvård med stenar från St Stefans kyrka som uppfördes1050 och revs
1536 i centrala Lund.
Vi vandrade genom danska härens högerflank vid slagets början och upp till
Vallkärra by. Kyrkans historia och interiör väckte stort intresse. Sedan gick
vi rakt över åker och naturskyddad mosse med fågeldammar, där slaget vid Lund
slutgiltigt avgjordes.
Under lunchrasten berättade jag om
krigshändelserna den ödesdigra dagen. Bland annat att de svenska soldaterna
hade en halmviska i mössan för att kunna skilja vän från fiende. De danska hade
av samma skäl en vit bindel om huvud och arm. Under vandringen bar Ole och jag
för att illustrera var sitt av dessa kännetecken.
Utanför Nöbbelövs kyrka
beaktade vi ett minnesmärke över de nästan 9000 stupade varav någras kvarlevor
påträffades i samband med en tillbyggnad. Genom den ännu sommargröna
Nöbbelövsparken gick vägen sen tillbaka till Lund via Oskarshem, där gator och
vägar bär namn efter slaget såsom Christian V:s väg, Svenska vägen, Danska vägen,
Dragongränd, Skvadrongränd.
GångGångs ursprungsidé var
att söndagsutflykterna skulle vara både natur- och kulturvandringar. Denna
tanke värnade särskilt Bernt Peterson om, den mångårige ordföranden. Meddelandet om hans bortgång var infört i SDS samma dag som vi genomförde vandringen.
Till mina förberedelser hörde att skriva en dikt som tiden dock inte medgav att jag högläste. Därför kommer den här:
Sextonhundratal
En enkel rimmad dikt om Sveriges krigiska 1600- tal,
dess kungar och slaget vid Lund år 1676,
Nordens blodigaste, som ledde till att Sveriges gräns
mot Danmark slutgiltigt fastställdes.
Gränsen för Sverige ritades med blod
av fyra krigarkungar i en rad.
I främsta ledet visade de mod
när de i fält drog ut från stad till stad.
Den första under sextonhundratal
var Karl med kungligt nummer IX.
Vår näste kung i Lützen döden stal.
Den andre Karl med nummer X
gick över Stora Bält och Danmark slog.
År femtiåtta kom Roskildefred
men inte evig som de föreslog
ty Danmarks kung i arton år var vred.
När Karl XI blott var tjugotvå
kom danske Christian med en krigisk här
om 13000 man beredd att slå
försvagat Sverige som det var just då.
Mot Lund gick danskarnas skvadroner
beredda för den sista striden
i slag mot svenskarnas dragoner
år sjuttisex och vintern långt framskriden.
Från läger i Skälshög de hade gått
i tidig morgon, infanteri.
Kung Christian red från Svenstorps slott
med häst, kavalleri, artilleri.
Att gå från Harrie var svenskars lott.
Karl ville komma först till Möllevång.
I gryningen de möttes män i grått
för strid som skulle pågå dagen lång.
När sista skottet klingat av
i kall decemberkväll vid staden Lund
då hade danska hären gått i kvav.
För trötta svenskar en triumfens stund.
Vid kampens slut låg nio tusen fallna,
män och hästar i ett slaktens hav.
I blodröd snö de fick i veckor kallna
innan de i tjälfri jord bestods en grav.